En hälsning från Chile!

​

Jag bor i världens torraste öken, i norra Chile, nära gränsen till både Bolivia och Argentina. Höga vulkaner, bubblande heta källor, rosa flamingos, vassa kaktusar och fluffiga llamor. Otroligt vackert, otroligt annorlunda.
Det är ändå inte helt bakvänt att bo i Chile, det är ett starkt land med bra ekonomi och kan liknas vid ett europeiskt land på många plan.
 

Förra veckan var jag och min kille ner till huvudstaden Santiago några dagar, och jag passade då på att förtidsrösta inne på den svenska ambassaden.
Älskade Chile, men att gå in på den avskalade, välorganiserade ambassaden gav ett annat lugn i själen. Svenska ambassaden i Santiago ser ut som vilken svensk vårdcentralsmottagning som helst. Underbart.
 

Röstat och klart på 5 minuter gick vi längs Calle Suecia (svenska gatan) ner i tunnelbanan Los Leones (lejonen).
Och där i en av passagerna under jord möts vi av ’Via Suecia’: Den svenska vägen, inte ett gatunamn, utan namnet på en utställning om just Sverige.

En hel tunnel fylld av en enda lång hyllning till mitt älskade hemland. Där finns bilder och texter (på spanska) om Astrid Lindgren, Abba, Zlatan, Spotify och Cornelis Vreeswijk men också alla uppfinningar som kommer från just Sverige, så som dragkedjan, pacemakern, tändstickorna och termometern. Illustrationer av Astrids figurer, vikingar, den samiska kulturen, näcken, björnar och älgar. Även en skildring av fiolspelande barn i folkdräkt på midsommar, något mitt hjärta såklart klappade extra mycket för.

Men i allt detta finns också bilder av bland annat Anna Lindh, Raul Wallenberg, Carl Bildt, Olof Palme och Zaida Catalán. Några av de som gjort skillnad mer än vad dragkedjan och våra älgar någonsin kan komma att betyda för Sverige.

I slutet av den här utställningen som kanske många chilenare bara springer förbi i tunnelbanestressen, finns en hyllningstext till Sverige för dom 30.000 chilenare vi tog emot och räddade från diktaturen i Chile på 70-80 talet. En militärisk diktatur som avrättade tusentals människor för deras politiskt socialistiska åsikter.

Chile repar sig från detta sakta men säkert, men jag ser varje dag de enorma klyftorna som fyller människor med hat och förakt. Fascismen lever kvar i så många led. Det finns de som fortfarande sympatiserar med den gamla diktatorn Pinochet. Dom tycker det var rätt att tortera och deportera flera tusen människor på flykt. Det är i dagens Chile bara de rikaste som har råd med bra sjukvård. Och många tycker att det är bra så, att jämlikhet inte är något att eftersträva. Klyftorna ska hållas, det är lättast så.
 

Jag har haft turen att ha rest i många länder och jag vet att det ser ut så här på många platser, Chile är inget unikt på det sättet. Men chilenare och många andra, tror att jag skämtar när jag berättar att vi i Sverige har fri skola ända upp till universitetsnivå och fri sjukvård för alla. Att om en familjemedlem får cancer i en vanlig medelklassfamilj så behöver man inte sälja huset för att ha råd med behandlingen. Att en allvarlig sjukdom eller operation inte betyder DYRT, ovanpå allt lidande och rädsla. Att min farmor och statsministern får samma vård om de kommer in akut på ett sjukhus. Det låter som ett hittepå-land tycker chilenarna. Hur gör Sverige? Sverige borde vara världens lyckligaste land?

Och så känns det när jag går genom utställningen fram och tillbaka i tunnelbanepassagen ’Via Suecia’. Som ett sagoland där allt verkar vara möjligt. Att folket där måste skratta sig lyckliga varje dag?

Saker kan alltid bli bättre. Men när jag tittar på svenska nyheter och sen ser Via Suecia så får jag inte ihop det. Ibland tycker jag att vi gör en ”Last night in Sweden” alá Trump på oss själva... Hur kan så många tala om katastrof och förfall? Hur förjävligt allt är. Vad är det vi jämför med? För sanningen är, med eller utan Näcken, Karlsson på Taket och Zlatan, så är Sverige tveklöst ett av om bästa om inte världens bästa land.

Det finns inget högre upp efter oss, inget bättre. Det är vi som kan ta nästa steg till ännu bättre eller gå ett steg tillbaka.

Hälsningar från ett land där så många skulle vara glada om de nångång i livet ens fick stå i en vårdkö...
Sverige, vi är mycket bättre än vi ens vågar tro.

 

Viva Suecia!

​

​

Krönika skriven hösten 2018